Där elden tändes – historien om Rockstad: Falun

Det finns ögonblick när något större än musik föds. När visioner smids av vilja och vänskap, av distade riff och dalablod. Rockstad: Falun var ett sådant ögonblick – och blev en saga som skulle förändra Falun för alltid.

En dröm smidd i stål

Året var 2008. I hjärtat av Dalarna, där koppar en gång grävde riken och skogar tyst vittnade om svunna tider, samlades tre själar med en annan sorts eld i bröstet. Krister Lindholm, arrangör och musikälskare, tillsammans med Joakim Brodén och Pär Sundström från det då snabbt växande bandet Sabaton, ville skapa något som inte fanns. Ett hem för hårdrocken. En plats där musiken skulle få dåna fritt mellan bergen.

Rockstad: Falun såg dagens ljus som en lokal festival – men i hjärtat var den redan något större. År efter år växte den. Scenerna blev fler, banden större, publiken mer hängiven. Men det som verkligen definierade festivalen var inte logistiken – det var känslan. Att du var en del av något som betydde något.

När legenden tog sitt namn

Sabaton var från början festivalens självklara själ och signum. De var inte bara ett band bland andra – de var hemvändande hjältar som samlade sina legioner på hemmaplan. Publiken växte från hundratals till tusentals, och 2013 tog festivalen det steg som historien redan pekat ut: Rockstad: Falun blev Sabaton Open Air.

Där och då var Lugnet inte längre bara en arena för längdskidor. Den var hårdrockens högborg. En gång per år förvandlades sportens stadion till musikens tempel. Fans reste från världens alla hörn – inte bara för att se Sabaton, utan för att vara en del av något unikt. En gemenskap, en ritual, en dröm som blivit verklighet.

Slutet på en era

Men även legender möter sin sista akt.

2022, efter fjorton år av tro, svett, eld och eufori, höll Sabaton Open Air sin sista festival. Den sista tonen ebbade ut över Lugnet. Den sista lågan falnade i augustinatten. Och med det tystnade Faluns stolthet – inte för att elden var svag, utan för att tiden kräver sina offer.

Idag ekar inte längre basgångarna över stadion. Skidspåren är tillbaka, men musiken är borta. Det som en gång satte Falun på den globala hårdrockskartan har lämnat scenen. Men för alla som var där – som skrek, sjöng, svettades och grät – lever Rockstad: Falun vidare. I minnen. I hjärtat. I evigheten.

Arvet efter Rockstad: Falun

Rockstad: Falun var aldrig bara en festival. Det var en idé som fick vingar. En dröm som bar en stad. Ett avtryck som aldrig riktigt kommer blekna. Och när någon säger att Falun saknar sin själ – så vet vi att den fortfarande vibrerar, djupt där under Lugnet, där förstärkarnas dån en gång rörde bergen.

För där elden en gång tändes, slocknar den aldrig helt.